Berlin, baby!

MÅNDAG DEN 23 FEBRUARI FLÖG JAG till Tyskland, till Berlin närmare bestämt. Jag, Klas, Lukas, Mamma och Pia packade våra 10-kilosväskor och åkte till Skavsta (Stockholm, alltså). Min väska var tyngst, 8 kilo. Men i gengäld fick jag ju faktiskt byta skjorta varje dag, till skillnad från till exempel Klas.

Vi landade på Schönefeld ganska sent, lokaliserade vår hyrda lägenhet på Pohlstrasse (U-bahn Kurfürstenstrasse) för att sedan duscha, klä om och ge oss ut. Först en vända till Klas gamla stammishak; vi var på Hard Rock och krogarna runt Spichernstrasse. Sedan hamnade vi på klubben Maxxim. En väldigt rörig och rolig kväll tog slut vid sjutiden på tisdagsmorgonen, med Klas som kvällens segrare.

TISDAGEN RIVSTARTADE runt kl 10 och vi tog varvet Potsdamer Platz, ned till murbitarna på Niederkirchenstrasse, bort till Checkpoint Charlie och sedan Friedrichstrasse upp till Under den Linden. På en av tvärgatorna till Friedrich åt vi mat! En kulinarisk upplevelse utöver det vanliga. Schnitzel med petersiljapotatis, champinjonsås och majonnäs så klart. Tillsammans med ett bättre glas öl blev vi alla nöjda.

Rejält trötta gick vi hem och sov typ trettio minuter. I lagom tid för match gick vi till en sportsbar på Joachimstaler och tittade på fotboll. Fyra-matcher-i-en-konceptet kan vara det sämsta någonsin, men vi fick ju i alla fall se alla mål. Tips till kvartsfinal tisdagens matcher: Arsenal, Atletico Madrid, Barcelona och United. Kvällen avslutades och morgonen påbörjades på Kurdorf, som för dagen var ganska litet. Högkvalitativt röj förvisso, men en sniken idiot till städerska drog ned kvällens betyg avsevärt. Jag regisserade hemvägen rätt snyggt, vi skulle ju till Bundesplatz, typ. Via Berliner strasse åkte vi till Möckern Brücke och därefter gröna till Kurfürstenstrasse. Trots min kanske inte helt klockrena hemväg blev kvällens segrare Mr Lukas Graaaanlund.

Vi tog igen lite sömn, sov från kanske kl 7 till kl 13, klart välbehövligt. Därefter tog vi en apseg buss till Zehlendorf. Världens bästa kebab? S-bahn till Alexanderplatz hade vi tänkt. Lättare sagt än gjort, eftersom att spårtrafiken i Berlin uppenbarligen kan ”byta” riktningar utan att säga till, helt logiskt dessutom. I kvarteren runt Alexanderplatz satte vi oss alla på ett tapashak. En Jever senare tog vi S-bahn till O2 World. Knappt 14 000 åskådare, klart godkänt måste man säga. Men i vanlig ordning är ju en hockeymatch alltid (nåja) liiiite för lång.

Efter hockeyn åkte vi till ett rätt fullt Hard Rock. Vi fick i alla fall ett bord och kvällens första samtalsämne blev konsumtion – konsumtionsbenägenhet och konsumtionskraft. Väldigt intressant faktiskt. I vanlig ordning är min mamma lite väl enkelspårig när hon får för sig saker, men visst finns en poäng.

Hard Rock i all ära, men roligast har man ju hemma. En massa öl och politikdiskussioner är bland det roligaste som finns. Särskild när någon säger något i stil med ”kvinnor hör inte hemma i politiken”…

VI INTOG KURDORF VID 3-SNÅRET och blev väl kvar till 7 eller så. Rolig kväll, men kanske inte med samma tagg som tidigare. 3 Becks + 3 Jäger kostade 8 euro, på det sättet var det ju väldigt kul.

Sista dagen, torsdag, var varken rolig eller intressant. Vi drack åt mat, var trötta, drack kaffe, gick runt, åkte till flygplatsen, var trötta, åkte hem och var fullständigt slut.