Jag har kommit på (nåja) att det vore fantastiskt kul med en fotoblogg. Den ska naturligtvis fortfarande innehålla text, men också fina foton, så att man ser vad jag gör och vart jag gör det jag gör. Det är dessvärre alldeles för jobbigt att behöva slänga över bilderna till datorn och sen ladda upp dom och framför allt så blir det inte så roligt aktuellt som jag vill ha det. Blogg via mobilen helt enkelt!

Lätt tänkte jag, men det var inte sant. Förhållandevis lätt faktiskt, ifall man har lust att betala 1,69 kronor per inlägg. Då är www.blogg.se ett utmärkt alternativ, man skickar bara ett MMS med bild och text så dyker det upp.

Men jag vill inte skicka MMS utan tittar på olika varianter via mejl. Så från början tänkte jag fråga om någon hade några tips. Sen kom jag på att min underbara läseskara kanske inte rätt forum. Får väl damma av någon gammal dator och sätta upp en egen server…

Vi landade på Schönefeld ganska sent, lokaliserade vår hyrda lägenhet på Pohlstrasse (U-bahn Kurfürstenstrasse) för att sedan duscha, klä om och ge oss ut. Först en vända till Klas gamla stammishak; vi var på Hard Rock och krogarna runt Spichernstrasse. Sedan hamnade vi på klubben Maxxim. En väldigt rörig och rolig kväll tog slut vid sjutiden på tisdagsmorgonen, med Klas som kvällens segrare.

TISDAGEN RIVSTARTADE runt kl 10 och vi tog varvet Potsdamer Platz, ned till murbitarna på Niederkirchenstrasse, bort till Checkpoint Charlie och sedan Friedrichstrasse upp till Under den Linden. På en av tvärgatorna till Friedrich åt vi mat! En kulinarisk upplevelse utöver det vanliga. Schnitzel med petersiljapotatis, champinjonsås och majonnäs så klart. Tillsammans med ett bättre glas öl blev vi alla nöjda.

Rejält trötta gick vi hem och sov typ trettio minuter. I lagom tid för match gick vi till en sportsbar på Joachimstaler och tittade på fotboll. Fyra-matcher-i-en-konceptet kan vara det sämsta någonsin, men vi fick ju i alla fall se alla mål. Tips till kvartsfinal tisdagens matcher: Arsenal, Atletico Madrid, Barcelona och United. Kvällen avslutades och morgonen påbörjades på Kurdorf, som för dagen var ganska litet. Högkvalitativt röj förvisso, men en sniken idiot till städerska drog ned kvällens betyg avsevärt. Jag regisserade hemvägen rätt snyggt, vi skulle ju till Bundesplatz, typ. Via Berliner strasse åkte vi till Möckern Brücke och därefter gröna till Kurfürstenstrasse. Trots min kanske inte helt klockrena hemväg blev kvällens segrare Mr Lukas Graaaanlund.

Vi tog igen lite sömn, sov från kanske kl 7 till kl 13, klart välbehövligt. Därefter tog vi en apseg buss till Zehlendorf. Världens bästa kebab? S-bahn till Alexanderplatz hade vi tänkt. Lättare sagt än gjort, eftersom att spårtrafiken i Berlin uppenbarligen kan ”byta” riktningar utan att säga till, helt logiskt dessutom. I kvarteren runt Alexanderplatz satte vi oss alla på ett tapashak. En Jever senare tog vi S-bahn till O2 World. Knappt 14 000 åskådare, klart godkänt måste man säga. Men i vanlig ordning är ju en hockeymatch alltid (nåja) liiiite för lång.

Efter hockeyn åkte vi till ett rätt fullt Hard Rock. Vi fick i alla fall ett bord och kvällens första samtalsämne blev konsumtion – konsumtionsbenägenhet och konsumtionskraft. Väldigt intressant faktiskt. I vanlig ordning är min mamma lite väl enkelspårig när hon får för sig saker, men visst finns en poäng.

Hard Rock i all ära, men roligast har man ju hemma. En massa öl och politikdiskussioner är bland det roligaste som finns. Särskild när någon säger något i stil med ”kvinnor hör inte hemma i politiken”…

VI INTOG KURDORF VID 3-SNÅRET och blev väl kvar till 7 eller så. Rolig kväll, men kanske inte med samma tagg som tidigare. 3 Becks + 3 Jäger kostade 8 euro, på det sättet var det ju väldigt kul.

Sista dagen, torsdag, var varken rolig eller intressant. Vi drack åt mat, var trötta, drack kaffe, gick runt, åkte till flygplatsen, var trötta, åkte hem och var fullständigt slut.

I började statistiken, 15 högskolepoäng. Känns lite i överkant måste jag säga. Tror i ärlighetens namn inte att det blir särskilt kul heller. Föreläsaren är i alla fall utbytt till denna termin, något som jag ska vara väldigt glad över, enligt källor från terminen över.

I kväll kommer Pontus hem, tror vi. Hursomhelst åker i alla fall jag, Klebs och Olsson till Arlanda lagom till att kvällens Melbourneankomst, cirka 20.10 sådär. Kul ska det bli!

I dag tar Barack Obama över, spännande! För sådär drygt åtta år sedan minns jag att vi följde valet på Detmolder Strasse 4. Av någon fortfarande väldigt märklig anledning vann George W Bush, jag minns att jag var kraftigt emot. Nu känns det bra, Barack kommer utföra stordåd, så klart. Knappt 80% av amerikanerna tror optimistiskt på framtiden och vem vill inte vara med och fira i dag?! Heja Obama!

SEDAN SEPTEMBER HAR EUROKURSEN stigit från ungefär 9,40 till dagens nivå på cirka 11. Frågan är om man ska börja växla fram 50 euro i veckan nu fram tills Berlinresan. Finns inte direkt något överflöd av indikatorer som säger att SEK plötsligt ska appreciera. Samtidigt kan den förståss inte försvagas i all oändlighet, men nog kan kursen vara kring 12 i slutet av februari.

Och när vi ändå berör ämnen som Euro och utlandsresa: Lissabon/Faro är bokat! Den 16 juni reser jag och Faran till Portugals huvudstad Lissabon. Efter fyra intensiva karatedagar så åker vi, tillsammans med drygt femton andra personer, vidare till ett stort fint hus på Algarvekusten. Sju dagar i huset, tillbaka till Lissabon en natt och sedan hem den 28 juni. Resa t/r till Lissabon med mellanlandning i Amsterdam kostade 1600 kr per person. Billigt säger jag! Hotell verkar gå på en dryg femhundring natten för ett dubbelrum. Klart överkomligt det med.

Väldigt kul att även Håkan fick vinna pris också, om jag fick bestämma hade han plockat hem Årets album också. Kanske även Årets liveakt, även om Robyn faktiskt var en stor överraskning när jag såg henne i Arvika i somras. Skön scennärvaro och så sjunger hon ju helt okej också. Även Robyn är helt klart värd sitt pris.

Däremot är det väldigt märkligt att EMD vinner Årets låt. För det första är den förjävla trist och dålig. För det andra är töntarna som sjunger den makalöst stolta över sig själva och sin låt. Att galan dessutom byggdes kring massa fåniga, fula, hemskt dåliga framträdanden från EMD mildrar inte irritationen.

För övrigt var det kul att resultaten redovisades snyggt. Först juryns röst och sedan folkets. Man kunde till exempel se att Ternheim vann sina priser tack vare folket, och att Kent var väldigt nära en grammis. För övrigt är det lite kul att knarket alltid är med när kultureliten firar.

I morgon är det i alla fall seminarium nummer 4 och då kanske man får tillbaka något. Tyvärr är det väldigt lite läraren pratar och väldigt mycket studenter och som redovisar. Det är tråkigt, ointressant och väldigt långt ifrån lärorikt. Åtminstone om man jämför. Det är ett väldans resursslöseri att låta lärare Martin Nilsson sitta där och se dum ut i tre timmar, i stället för att låta honom förklara alla svårigheter.

Nu är jag i alla fall klar och hemgången är ett faktum. Antar att kvällen bjuder på ”Dirty sexy money”, lite glögg och strösurfande. I morgon 9.00 ska jag vara i skolan!

Jag behöver sätta upp några hyllor, köpa ett rullbord till teven och försöka avskilja sängen på något vänster. Ivar-hyllor känns fruktansvärt trist. Mitt enda krav för en perfekt hylla är att jag kan ställa datorn (uppfälld) i den. Med Ivar så kan jag fortfarande ha hyllans framsida mot rummet men ändå få in datorn från baksidan. Mamma poängterade dessutom att om jag köper Ivar så måste jag måla dom, och det har jag absolut ingen lust med. Får titta på andra lösningar helt enkelt.

I helgen var jag på IKEA, men det blev inte så mycket möbeltittande för min del. Hann med att äta och sen dra runt på en vagn. För övrigt kan man undra hur min kära mor tänkte när hon skulle åka dit ensam med mormor och köpa soffa och fåtöljer . Vi hade tillslut fyra fullproppade vagnar att släpa på.

Såhär under finanskris och jätteras kan man passa på att gnälla lite på CSN igen. I fribeloppet så räknas all din inkomst, såväl lön som kapitalvinster med mera. CSN tar emellertid inte hänsyn till hur dina aktier eller gått under terminen eller din studietid. Ser du att börsen går dåligt och gärna vill rädda lite av dina vinster så får du förstås göra det – tuta in pengarna på ett bankkonto eller så i stället – men då ryker studiemedlen också. En väldigt stor del av svenska folkets ägande i fonder och aktier är sådant som är förvärvat för decennier sedan. Att lösa upp 50 000 kronor 80-talsfond betyder ungefär 50 000 riksdaler reavinst också – vips så rök hela bidraget. Gör om dom förbannade reglerna, NU.

- Sen tänkte jag, nej men gud, vad dumt, hur kunde jag tacka ja? Men så är det alltid. Man undrar: hur kunde jag bestämma mig för det här?

Jag fungerar inte riktigt så. Jag funderar först och tackar ja (eller nej) sedan.